Socialtjänsten gömmer sig bakom socioekonomiska faktorer – men kärnfrågan förblir obesvarad

Socialstyrelsens rapport om socialtjänstens placeringar av barn och unga med svensk och utländsk bakgrund har väckt stor uppmärksamhet i en tid av intensiva debatter. Rapporten är ett svar på kritik, framför allt riktad från muslimska grupper, som hävdar att deras barn omhändertas på omotiverade grunder. Genom att analysera data från över 3,8 miljoner individer undersöker rapporten skillnader i placeringar och lyfter fram socioekonomiska faktorer som den främsta förklaringen.

Trots att rapporten belyser mönster i placeringar, undviker den att granska enskilda beslut eller om omhändertaganden alltid är rättfärdigade. Kritiken kvarstår: sker omhändertaganden på sakliga grunder, eller döljs systematiska brister bakom statistik? Frågan om socialtjänstens rättvisa behandling av alla familjer förblir öppen. Du kan läsa rapporten här.

I debatten om socialtjänstens omhändertaganden av muslimska barn framstår Socialstyrelsens rapport som en ansträngning att skydda systemet snarare än att verkligen förstå problemet. Genom att hänvisa till socioekonomiska faktorer som förklaring till skillnader i placeringar ignorerar rapporten kärnfrågan: sker omhändertaganden där det inte är motiverat?

Det är dags att vi granskar socialtjänsten på riktigt – för bakom statistik och modeller finns en verklighet som handlar om familjer som känner sig orättvist behandlade och ett system som vägrar ställa sig till svars.

Rapporten svarar på en annan fråga än den som ställts

Socialstyrelsens rapport visar att barn med utländsk bakgrund, särskilt från muslimska länder, är överrepresenterade i placeringar. Den påpekar att detta främst beror på socioekonomiska skillnader, som inkomst, utbildning och bostadsområde. Men detta är inte samma sak som att besvara kritiken om omotiverade omhändertaganden.

Muslimska familjer har inte kritiserat socialtjänsten för att vara socioekonomiskt blinda – de har kritiserat den för att omhänderta deras barn utan sakliga grunder. Det är som att svara på anklagelser om övergrepp genom att peka på nationell statistik över olyckor – helt irrelevant för den anklagade handlingen.

Om kritiken handlar om att specifika omhändertaganden är felaktiga, hjälper det inte att presentera generella siffror. Problemet kräver en granskning av enskilda fall, något som rapporten helt undviker.

vad socialtjänsten missar

Låt oss ta ett exempel för att förstå problemet. Tänk dig att en man anklagas av flera kvinnor för sexuella trakasserier. Vad skulle vi säga om han försvarade sig med en studie som visar att män generellt inte trakasserar kvinnor särskilt ofta? Vi skulle naturligtvis avvisa det. Den centrala frågan är inte statistiken, utan vad som faktiskt hände i de enskilda fallen.

Det är samma sak här. Socialtjänsten kan inte avfärda kritiken om omotiverade omhändertaganden genom att hänvisa till socioekonomiska mönster. De måste möta den egentliga anklagelsen: att det finns barn som omhändertas utan sakliga grunder.

Gömmer sig bakom "socioekonomi"

Socialtjänstens och Socialstyrelsens strategi att gömma sig bakom "socioekonomiska skillnader" är problematisk av flera skäl:

Det bortser från individens upplevelse: Att en annan grupp, som svenska barn från socioekonomiskt utsatta familjer, omhändertas med ännu större sannolikhet betyder inte att de fall där muslimska barn omhändertas på tveksamma grunder inte existerar. Det ena utesluter inte det andra. Det blundar för systematiska brister: Om det finns kulturella missförstånd eller omedvetna fördomar i socialtjänstens beslutsfattande, döljs dessa bakom statistiska mönster. Socioekonomi blir då en "ursäkt" som blockerar djupare analys av beslutens kvalitet. Det lyfter inte fram grunderna till omhändertaganden: Rapporten säger inget om varför ett specifikt barn omhändertas. Var det våld, försummelse, eller bara en misstolkning av kulturella normer? Utan denna information är det omöjligt att avgöra om omhändertaganden sker på sakliga grunder.

Socialtjänstens trovärdighet står på spel

Den kritik som riktas mot socialtjänsten är allvarlig. Det handlar om föräldrar som upplever att deras barn tagits ifrån dem utan rättvisa och om familjer som förlorar förtroendet för samhällets skyddsnät. Att avfärda denna kritik med statistik är inte bara otillräckligt, utan också respektlöst. För att bevara sin trovärdighet måste de våga granska sig själva.

Djupgående granskningar av enskilda fall: Är besluten motiverade? Finns systematiska skillnader i hur familjer från olika bakgrunder behandlas?

Lyhördhet för de drabbades berättelser: Muslimska familjer som kritiserar socialtjänsten måste bli hörda, inte avfärdade.

Analys av strukturella brister: Är det möjligt att socialtjänstens arbetssätt påverkas av omedvetna fördomar eller bristande kulturell kompetens?

• Vad säger Socialstyrelsen rapport?

  • Barn med utländsk bakgrund är överrepresenterade i placeringar.

  • Socioekonomiska faktorer är den största förklaringen till skillnaderna.

  • När socioekonomiska faktorer justeras har barn med två utlandsfödda föräldrar lägre sannolikhet att placeras än barn med svenska föräldrar.

  • Rapporten analyserar inte specifika fall eller skälen bakom placeringarna.

• Hur påverkar socioekonomi sannolikheten för placeringar?

  • Barn med två utlandsfödda föräldrar:

    • Utan justering: 2,41 gånger högre sannolikhet att placeras jämfört med barn med svenska föräldrar.

    • Med justering: 0,61 gånger lägre sannolikhet att placeras jämfört med barn med svenska föräldrar.

  • Barn från muslimska länder:

    • När socioekonomiska faktorer justeras är sannolikheten för placering generellt lägre än för andra grupper.

• Statistik från rapporten

  • Totalt antal placerade barn: Cirka 5 % av alla barn (0–20 år) placeras någon gång under uppväxten.

    • Barn med svenska föräldrar: 3,0 % placerade.

    • Barn med utlandsfödda föräldrar: 7,3 % placerade.

  • Tvångsplaceringar (LVU):

    • Svenska föräldrar: 1,1 %.

    • Utländska föräldrar: 2,6 %.

  • Placeringstid:

    • Barn med svenska föräldrar: 3,6 år i genomsnitt.

    • Barn med muslimsk bakgrund: 2,4 år i genomsnitt.

mer än statistik behövs

Socialstyrelsens rapport är bara ett första steg. Den visar på socioekonomiska skillnader, men lämnar oss med fler frågor än svar. Om vi verkligen ska förstå vad som händer i socialtjänsten krävs en ärlig och öppen granskning. Statistik räcker inte. Vi måste våga möta kritiken på djupet – annars riskerar vi att förlora förtroendet för en av samhällets viktigaste institutioner.

Debattartikeln är skriven för att belysa bristerna i Socialstyrelsens rapport och behovet av en djupare granskning av socialtjänstens arbete. Publiceras på Rättsbyrån.