Fallet: M.D. och Andra mot Ungern (Dom 19 september 2024)

Denna dom från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) rör utvisningen av en afghansk familj från Ungern till ett smalt territorium mellan Ungern och Serbien, vilket enligt domstolen utgjorde en kollektiv utvisning i strid med Artikel 4 i Protokoll nr. 4 i Europakonventionen. Fallet lyfter fram brister i Ungerns hantering av asylsökande, inklusive bristen på individuella bedömningar av familjens situation innan beslutet om utvisning fattades.

Bakgrund och Händelser

Familjen, bestående av sex afghanska medborgare, anlände till den ungerska Röszke transitzon i januari 2019 och ansökte om asyl. Deras asylansökningar avslogs av de ungerska myndigheterna, som hänvisade till att Serbien var ett "säkert transitland" och att familjen borde ha sökt asyl där. Trots Serbiens vägran att ta emot familjen, fortsatte de ungerska myndigheterna med att besluta om deras utvisning.

Vid en senare tidpunkt ändrades destinationen för utvisningen från Serbien till Afghanistan, trots farhågor om brott mot principen om non-refoulement, som förbjuder att personer skickas tillbaka till länder där de riskerar att utsättas för förföljelse eller tortyr. När familjen informerades om att de skulle utvisas till Afghanistan, blev de erbjudna möjligheten att "frivilligt" återvända till Serbien, vilket de kände sig tvingade att acceptera under hot om tvångsutvisning till Afghanistan.

Domstolens Bedömning

Domstolen konstaterade att Ungerns agerande utgjorde en kollektiv utvisning, eftersom det inte gjordes någon genuin och individuell bedömning av familjens personliga omständigheter. Domstolen kritiserade särskilt att familjen inte hade fått tillgång till tolk eller juridiskt stöd och att den 17-årige sonen hade pressats att skriva under ett dokument om frivillig återvändo till Serbien utan att förstå vad det innebar. Domstolen fann att detta strider mot artikel 4 i protokoll nr. 4, som förbjuder kollektiv utvisning​(CASE OF M.D. AND OTHERS…).

Påföljder och Skadestånd

Domstolen tilldömde familjen ett skadestånd på 9 000 euro för icke-ekonomisk skada, på grund av de kränkningar de utsatts för under utvisningsprocessen.

Rätt till Individuell Bedömning

Denna dom understryker vikten av att varje asylsökande ska få en individuell prövning av sina skyddsbehov, något som även är centralt i den svenska asyllagstiftningen. I Sverige har Migrationsverket ansvar för att göra en detaljerad bedömning av varje ansökan, och domen betonar hur viktigt det är att detta genomförs på ett rättssäkert sätt. Den svenska migrationsprocessen måste därför säkerställa att sådana prövningar utförs noggrant och i enlighet med både svensk och internationell rätt, för att undvika kritik eller rättsliga konsekvenser på grund av kollektiv bedömning eller behandling.

Domen är särskilt relevant för länder som Sverige, där återvändandepolitiken ofta innebär att individer skickas tillbaka till länder där de passerat tidigare. Sveriges hantering av asylsökande genom exempelvis Dublin-förordningen, där personer skickas tillbaka till det första EU-land de ankom till, måste ta hänsyn till denna dom. Sverige måste se till att varje fall prövas individuellt och att den asylsökandes skyddsbehov analyseras ordentligt innan några beslut om utvisning fattas.

En viktig aspekt av denna dom är dess fokus på sårbara grupper, såsom barn. Sverige har åtagit sig att följa internationella konventioner som skyddar barns rättigheter, exempelvis Barnkonventionen. Denna dom förstärker kraven på att Sverige måste säkerställa att barns bästa alltid beaktas i asylprocessen. Familjer med barn får inte underkastas samma rigorösa och snabba processer som vuxna utan att en särskild bedömning görs.

Påverkan på Sveriges Återvändandepolitik

I och med att domstolen kritiserade användningen av begreppet "säkert transitland" måste Sverige noggrant överväga hur detta begrepp används i den svenska migrationsrätten. Enligt EU

migrationspakt, som trädde i kraft 2024, kommer snabba återvändanden och användningen av tredje säkra länder att intensifieras. Denna dom fungerar som en varning för att ett alltför generellt användande av "säkert transitland" kan leda till överträdelser av mänskliga rättigheter.

Sveriges hantering av asylsökande, särskilt när det gäller återvändanden och kollektiv utvisning, kan påverkas av denna dom. Det är nödvändigt att Sverige fortsätter att säkerställa rättssäkerhet i asylprocessen, särskilt när det gäller barn och sårbara grupper. Varje individ måste få en rättvis och noggrann bedömning av sina skyddsbehov, och beslut om utvisning måste fattas med respekt för internationella åtaganden för att undvika att upprepa samma misstag som Ungern i detta fall.